Flera lagförslag som rör hemlig övervakning är just nu aktuella: att tillåta hemlig rumsavlyssning (buggning), att tillåta att avlyssning sker innan brott har begåtts, om lagring av datauppgifter, att Försvarets Radioanstalt, RFA, får möjlighet att avlyssna all telefon-, e-post, fax- och SMS-trafik som korsar landets gränder. Det finns också ett förslag om att förbättra kontrollen av hur tvångsmedlen används. Men detta förslag ser ut att hamna sist på prioriteringslistan. Vad blir konsekvenserna av dessa tvångsmedel för den enskilda människan? För organisationer som arbetar med utsatta människor? På vilket sätt påverkas journalisternas möjligheter att arbeta utan rädsla för att deras källor röjs? Står dessa tvångsmedel i proportion till de integritetskränkningar de innebär? Behövs de verkligen och är de effektiva?