Det är fullt logiskt att Ivar Lo-Johansson, som förut skrivit om statarna och om arbetarna, om helgon och prostituerade, om tjuvar och bödlar och allsköns patrask, till slut också skrivit en hel bok om furstarna. Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten, utan dem skulle författarens samhällsbild inte stå färdig.