Gustave Flauberts lilla underfundiga bok "Lexikon över vedertagna åsikter", som han skrev mest för nöjes skull och som inte publicerades förän efter hans död, är förstås först och främst ironisk. Med illa dold skadeglädje häcklar han den borgarklass han själv tillhör och vars samtalsämnen gör honom så förbålt irriterad. Samtidigt som boken är ett indirekt självporträtt och en text av sin tid är den också en förmodligen alltjämt ganska giltig analys av borgarbrackans innersta. Ej tidigare utgiven på svenska. Tolkning och efterord Hans Johansson.