I två samlingar från 80-talet publicerade Folke Isaksson några dikter om sin mormor. Många läsare tycks i dessa skildringar av den svenska fattigdomens betydelse ha upplevt ett igen kännande.

Beskrivningen vidgas här till en lyrisk biografi i fragment, med ett barns intensiva minnesbilder inflikade bland dessa glimtar av ett människoöde.