Krusenstjerna är en av sin tids mest uppmärksammade svenska författare. I upprörda tongångar diskuterade kritiken hennes sexuella frispråkighet och det ohöljda vis på vilket hon återgav överklassens umgängesformer.

Hennes mästerliga noveller skiljer sig i skrivsätt från romanerna. Här är hon inte lika skarptungad, utan mer avspänd, mindre affekterad, mindre misstänksam. Berättandet är lika skickligt, detaljerna är lika visuella, replikerna lika ledigt formulerade som i romanerna, men tonen är inte densamma, inte frän utan närmast ljuv. Med ledig hand återges gemenskapens hämmande rollspel, förälskelsens skira famlanden och konventionernas milda men bestämda tvång. Med samma lätta hand målas miljön upp. Det är Stockholm med omnejd för hundra år sedan. Det finns telefoner och flygplan, det finns ljusreklam och varuhus med svängdörrar, det finns till och med kyssfast läppstift.

Sammanlagt tretton berättelser. Till innehållet enkla, novelltekniskt på hög nivå, lättlästa, alla med tydlig poäng. Det är intressant att den annars så bitske romanmästaren ibland knåpade ihop sådana här "oskyldiga stycken" som hon kallade sina noveller. Flera av dem tillkom mitt under Pahlenfejden när hon hudflängdes som värst i tidningarna.

Efterord av Peter Glas.