Fjärde upplagan.

Kommunistskräck, angiveri, krigshot och nazistsympatisörer ledde till att Sverige startade flera arbetsläger, så kallade arbetskompanier, där kommunister, socialister, arbetarkämpar, fackföreningsaktiva och antinazister internerades. Det första arbetslägret var Storsien utanför Kalix i Norrbotten där 300 placerades vintern 1939-40. Ytterligare arbetskompanier upprättades på andra platser i landet och det fanns dessutom en rad andra läger där exempelvis kommunister och andra antinazister som hade flytt Hitlers Nazityskland hölls fångna.

Att det första arbetslägret upprättades i Storsien 1939 ska ses mot bakgrund av att Norrbotten vid denna tid var SKP:s (kommunistpartiet) starkaste fäste. Det var försvarsstaben som upprättade lägret för att först och främst internera kommunister som fanns inom försvaret. Skälet var att kommunisterna ansågs vara ”opålitliga” och sovjetvänliga. 
Men det stannade inte där. Kommunister, socialister, syndikalister och andra radikala fackföreningsaktiva internerades snart med hjälp av militär underrättelsetjänst, angiveri och politiska skygglappar. Innan lägret lades ner första gången 1940, för precis 80 år sedan, räckte det med att kritisera officerares nazistsympatier för att interneras vid arbetslägret. Efter Storsien öppnades fler arbetsläger för att stoppa socialister och tysta kritiken mot Nazityskland och den svenska eftergiftspolitiken.
Redan 1935 fanns det planer på att sätta stopp för kommunisterna i norr, men ända sedan den allmänna värnpliktens införande i början av 1900-talet var borgarna rädda för att socialism skulle spridas på förläggningarna.