För judarna i Palestina var 1948 året då de vann sin frihet och självständighet.

För palestinierna innebar händelserna 1948 att de förlorade sin frihet och stora delar av sitt land.

Alltsedan 1948 har historiker tvistat om vad som egentligen hände detta avgörande år.

Enligt en länge dominerande israelisk historieskrivning, som också haft stort genomslag i Västvärlden, så flydde pale­stinierna frivilligt eller på order av de invaderande arabiska arméerna. Denna uppfattning kom senare att ifråga­sättas, inte bara av palestinska akademiker, utan även av ­israeliska så kallade “nya historiker”, bland andra Ilan Pappe.

I sitt internationella standardverk, Den etniska rensningen av Palestina, som nu utges på nytt i Sverige, hävdar författaren att händelserna 1948 bäst kan beskrivas som en regelrätt etnisk rensning.

Palestiniernas väpnade styrkor ska utplånas och den palestins­ka be­folkningen ska fördrivas till utanför statens gränser.

Så var det centrala budskapet i Plan Dalet, som utarbeta­des av det judiska ledarskapet i Palestina i mars 1948. Planen­ förverkligades och resulterade i att omkring en ­miljon ­palestinier­ tvingades fly sina hem, att tusentals civila ­mas­sa­­krerades, att hundratals byar, stadsdelar och hela städer förstördes eller tömdes på sin arabiska befolkning.

Att beskriva och erkänna detta “brott mot mänsklighe­ten”, menar Ilan Pappe, är ett nödvändigt första steg mot fred och försoning i de båda sönd­rade länderna.

Översättning av Christer Lundgren.

Illustrerad med fotografier och kartor (svartvitt).