Jazzbox var tydligen ett svenskt bolag som buntade ihop musik litet hipp som happ på EP-skivor. Att lägga Benny Carter och Wayne Shorter på samma EP är egentligen alldeles lysande, men kanske inte det första "normala" skivproducenter skulle tänka på.
Nåväl, Jazzbox ansåg också att diskografiska uppgifter var överflödiga, så här blir vi till hälften svaret skyldig.
Men Carters sida (A) är helt klart hämtade från Impulse-albumet "Further definitions (1961), där han bl a återskapar några klassiska sidor från Paris 1937. Det handlar om en ypperlig sax-sektion med Carter och Phil Woods as, Colemans Hawkins och Charlie Rouse ts med rytmsektionen Dick Katz p, John Collins g, Jimmy Garrison b, Jo Jones dr.
Sid B med Wayne Shorter ts, är en kvintett som låter mycket Jazz Messengers. Mer törs vi inte säga.