Det kan tyckas konstigt att katalogisera dessa stycken som "klassisk" musik - vi är ju vana att höra dem tolkas av jazz- och popartister, som en del av "The Great American Songbook". Och visst, de är dessutom i de flesta fall skrivna för framgångsrika Broadway-shower, som inte riktigt hör hemma i musikens s k finrum. Men de här versionerna skiljer sig från de vi är vana att höra. Konsertpianisten Clive Lythgoe, född i England men verksam i USA, spelar Gershwins egna konsertarrangemang av låtarna och de får ett helt annat sound. Om det är bättre eller sämre undandrar sig vår bedömning, men resultatet blir i alla fall förvillande likt en klassisk "piano recital". Och för en förhärdad jazzlyssnare kan det ju vara kul att höra hur t ex "Oh, lady be good" låter när det inte svänger om den. För det kan vi i alla fall intyga: det svänger inte en sekund om skivan. Och det är heller inte meningen.
Speltid 44:10.