Trumpetaren Bunk Johnson spelade redan i början av 1900-talet i olika band i New Orleans och fick rykte om sig att ha en vacker ton. Han gav sig sedan ut på vägarna och spelade i diverse tältshower och cirkusar. I början av 1930-talet tog hans karriär slut, då han förlorade tänderna och depressionen fördjupades. Han bosatte sig i New Iberia i Louisiana och jobbade både på risfälten som som gårdskarl på Tabasco-fabriken. Runt 1940 spårades han upp av ett par unga jazz-entusiaster, han försågs med nya löständer och Louis Armstrong donerade en trumpet. Och Bunk fick en ny karriär på ålderns höst. Forskaren William Russell spelade in honom för sitt New Orleans-baserade skivbolag American Music och Johnson blev snabbt ett slagträ i kampen mellan traditionalister och modernister inom jazzen. De förstnämnda hyllade honom som en Messias som återfötts, de senare hörde en gammal man som tappat förmågan att spela rent. Vi ska inte gå in mer i detalj på denna strid, men Bunk hade stunder då man kunde ana hans tidigare storhet, men han var också en egensinnig person som inte alltid dök upp när det var spelning.

De låtar vi hör på denna LP spelades in i New Orleans sommaren 1944 innan Bunk Johnson och hans orkester reste till New York för att spela. I bandet fanns flera välkända musiker, som klarinettisten George Lewis, trombonisten Jim Robinson, banjospelaren Lawrence Marrero, basisten Alcide "Slow Drag" Pavageau och trumslagaren Baby Dodds.

8 spår; speltid ca 32 min.

1. Panama
2. We shall walk through the streets
3. Lord, Lord, Lord, you´ve sure been good to me
4. Careless love

1. Sugar foot stomp
2. Sister Kate
3. Lowdown blues
4. My life will be sweeter someday