Trumpetaren Bunk Johnson var just en sådan person som legender vävs kring. Född i New Orleans 1879 fanns han med i kretsen kring de tidigaste jazzmusikerna, framför allt den som sägs ha lett det första riktiga jazzbandet, kornettisten Buddy Bolden. Bunk Johnson blev en av de ledande trumpetarna i New Orleans, men gav sig ut på vägarna som musiker i turnerande tältshower och cirkusar. Han följde inte med strömmen till Chicago och de stora städerna i norr, utan harvade på i sydstaterna och mellanvästern tills han tappade alla tänder och trumpeten förstördes i en olycka. Han drog sig fram som gårdskarl och lantarbetare i New Iberia, Louisiana, under 30-talet, helt bortglömd. Men framåt 1940 började skivsamlare och akademiker intressera sig för jazzens rötter och Bunk återupptäcktes. Han utrustades med löständer och en ny trumpet och blev inspelad av eldsjälar som ville blåsa liv i den ursprungliga jazzen. Bunk hängde på eftersom det gav honom möjlighet att spela igen och tjäna litet pengar. Men han var missnöjd med de New Orleans-musiker man prackade på honom. Han hade en stark egen vilja visste vad han ville spela. Men det dröjde till 1947 innan han fick föverkliga sina planer, ett och ett halvt år innan han dog. Musiken på detta album är den musik som Bunk själv valt och har också valt ut kompetenta musiker som följde hans intentioner. Inspelningarna gjordes i en av Carnegie Halls lokaler med en enda mikrofon och vi får här en något annorlunda bild av New Orleans-jazzen. Bunk själv var i fin form och spelar med både kraft och känsla.

George Avakian har skrivit en lång, intressant essä som finns på skivans baksida. 12 spår.

1. The entertainer
2. Chloe
3. The minstrel man
4. You´re driving me crazy
5. Someday
6. Till we meet again

1. That teasin´ rag
2. Out of nowhere
3. Kinklets
4. Some of these days
5. Hilarity rag
6. Marie Elena